När vi ändå är inne på Van der Graaf Generator och år 1971, så måste ju jag nämna
det årets bästa progressiva LP, ja inte bara det, den bästa progressiva rock-LP genom
tiderna. Nej, det räcker inte det bästa pop- och rockalbum alla kategorier. Det handlar
alltså om "Pawn Hearts". VdGG nådde nu sin peak i sin karriär och jag minns att
Peter Hammill i en intervju sagt att han nu hade nått så långt det möjligtvis kunde gå
att nå med detta band.
För läsare, som inte känner till VdGG, så bör jag bara informera om att de har/hade
en väldigt ovanlig sättning med sång, orgel, sax och trummor. Det saknades ofta
både bas och gitarrer. Sångaren Peter Hammill kanske inte alltid var den mest skön-
sjungande utan använde sin röst lika mycket som ett instrument. Bandets mycket
komplexa musik kan skrämma bort många vid första lyssningen och om man samtidigt
har svårt för Hammills sång, så är det nog kört. Om man däremot klarar dessa två
"hinder" i lyssningen, så får man mycket tillbaka.
"Pawn Hearts" var bandets tredje album (eller fjärde om man räknar med "Aerosol
Grey Machine" - det gör inte jag, eftersom det egentligen är ett soloalbum från Hammill).
Det består av två "låtar" på sida 1, "Lemmings" och nedan nämnda "Man-Erg".
Jag önskade att få "Man-Erg" spelad i radio på 70-talet. Det var Eva Blomqvist,
senare chef på P2, som hade ett popprogram, men istället spelade hon "Lemmings".
Jag undrar hur många fler gånger en låt med VdGG har spelats i radio. Inte ofta, eftersom det
kan få folk att byta kanal...
Jag märker att jag bara skrivit lite av vad jag tänkt skriva om "Pawn Hearts", så istället för
att inlägget blir för långt, så återkommer jag med del 2 inom en snar framtid.
Godmorgon!
SvaraRaderaJo det är ju en av de skivorna som kan kallas "den
bästa". Peter Hammills soloskiva "Nadirs big chance" håller jag lika högt. Ofta beskrivs den som skivan som en länk mellan punk och progrock,
men det är en samling lysande mollballader och
rockiga footstompers, inspelad med en opolerad ljudbild. Rått och vackert alltså.
Ligger på Spotify. Spela "Pompeii" eller "Shingle song" t.ex. Eller lyssna på rockmusikens bästa saxofon i "Open your eyes".
Lustigt att du nämner Pompeii, en av Hammills absoluta höjdpunkter. En låt som kan verka oansenlig, och utan Hammills sedvanliga krumbukter (som jag iofs älskar men kan bli trött på). Önskar att han gjort fler skivor i stil med Nadirs och Fools Mate, gillar gubbens "lätta" touch.
SvaraRaderaApropå Pawn hearts: ett mästerverk naturligtvis, men håller nog Godbluff och Still Life något högre.
Gillar också den lätta touchen. Låtarna till Fools
SvaraRaderamate skrev han när han var tonåring och låtarna till Nadir skrevs ju av alter egot Rikki Nadir, nån sorts tonårig garagerocksnubbe, kanske lillbrorsa till Ziggy Stardust.
Jo, jag gillar också "Fool's Mate" starkt. Sedan skulle man ju önska att han kunde göra fler låtar med den "lätta" touch, som du skriver, Fredrik, och samtidigt rockiga låtar med elgitarr som t.ex. "Rock'n Role" på "Chameleon". Mycket fin låt.
SvaraRadera