Mer 1971 - King Crimson utom tävlan

King Crimson är ett av de största banden alla kategorier. Deras album är så väldigt olika.
"Islands" är deras fjärde album och kom 1971. Av många räknas detta som deras svagaste.
Men det ska man verkligen ta med en nypa salt. Skivan innehåller nästan enbart mjuka
ballader och ett stycke "Song Of The Gulls" är ren klassisk musik med bara stråkar.
Sedan har vi ett stycke som bryter av helt mot detta och det är "Sailor's Tale", men jag
återkommer med den låten vid ett senare tillfälle. Här kommer den vackra, vackra
"Islands". Den kan du meditera till om du vill. Videon är kanske lite väl kitschig,
men strunt i det.

Grattis, Paul Kantner, 70 år idag

De börjar bli till åren de gamla popstjärnorna. Paul Kantner, originalmedlem i klassiska Jefferson Airplane (och även Jefferson Starship, men det ska vi tala med mindre bokstäver om). Kantner både sjöng, spelade gitarr och skrev låtar för bandet. Och vilka låtar de gjorde sen, detta hippa, psykedeliska San Franciscoband. Här kommer en av deras bästa låtar: White Rabbit med härliga Grace Slick på sång. OBS! Undvik de röda pillren...

Kvinnliga sångare - Dusty Springfield

Vi fortsätter med att fokusera på kvinnliga sångare hela veckan.
En av mina favoriter inom den mer kommersiella popmusiken är
Dusty Springfield, som fått ett uppsving igen efter sin död pga Duffys succé.
Men originalet är ändå tveklöst bäst.
Dusty föddes som Mary O´Brien 1939. Hon bildade 1960 ett band tillsammans med
sin bror Dion O'Brien och vännen Tim Feild med namnet Springfields och
därefter tog hon artistnamnet Dusty Springfield. Hennes mycket själfulla röst blev mer och
mer uppmärksammad och Burt Bacharach och Hal David, de mycket framgångsrika
låtskrivarna, skrev den ena hiten efter den andra för Dusty, som hade sin storhetsperiod
1960-1967 när det verkligen var inne med kvinnliga soloartister.
En nedgång skedde i slutet av 1960-talet och det var först i och med samarbetet med Pet Shop Boys och deras produktion av skivan "Reputation" 1990, som hon fick uppleva en andra vår.
Tyvärr fick hon diagnosen bröstcancer i mitten av 90-talet och dog 1999 bara 60 år gammal.
Här kommer några låtar som ni bara måste digga. Melodifestivalen - släng dig i väggen - här kommer låtarna som skulle krossa de flesta bidrag:
"I Only Wanna Be With You" Den första låten jag hörde med henne.
" I Just Don't Know What To Do With Myself" - Senare känd cover med White Stripes
" Son Of A Preacher Man" - Monsterhit
"This Girl's In Love With You" - Fantastisk ballad
" How Can I Be Sure" - Se föregående kommentar
" What Have I Done To Deserve This" - Finfint samarbete med Pet Shop Boys

Här är låtarna samlade: förutom låt 1, som kommer som video här:

Rätt svar på Popgåtan

Grattis, Fredrik. Rätt svar är Crosby, Stills & Nash.

Ledtrådarna:
CSN = Centrala Studiemedelsnämnden
Kanadensiska hockesyspelarna = Sidney Crosby, Eric Staal och Rick Nash ger
Crosby, Staal and Nash.

Här kommer låten som blivit en hit - "Crosby, Staal and Nash" med Bryan O'Ryan

Inteckningar (först till 5): Malin 3, Fredrik 3, Ingemar S 1, Kroken (Claes) 1.

ANIMALS segrande video live

Här kommer vinnaren på senaste retrolistan: The Animals
OBS! Vi håller upp någon månad eller så med dessa nostalgilistor och återkommer fram på vårkanten.

John Cale - inledning på en större inventering

John Cale, denna legend, kan vi väl inte bara lämna sådär utan vidare på denna blogg.
Jag har sett denne walesare minst fem gånger och han har alltid berört mig starkt.
Jag vet att det finns fler stora Calefans på denna blogg, så ni får komma med tips på låtar,
hela album, allmänna kommentarer, anekdoter, ja vad ni vill. Det får bli så yvigt som det blir.
Här kommer då Elviscovern "Heartbreak Hotel"i helt ny dräkt. Emotionellt starkt är bara
förnamnet. Klippet är från Christchurch 1983.

På begäran: Videon Reformation med The Fall

En legend har gått ur tiden - MICK GREEN OBS! Uppdaterad med LIVEvideo!!

Mick Green dog 11 januari 65 år gammal. Mick har haft ett stort inflytande på många gitarrister, inte minst Pete Townsend i the Who och Wilko Johnson. Jag såg själv Pirates i Göteborg på 80-talet. De gjorde en underbar spelning i en lokal som låg vid södra älvstranden.

Deras bästa stund var "Shakin All Over", en av de största rockklassikerna, som många band gjort en cover på, bl.a. The Who på liveskivan "Live At Leeds".

Här lite mer info från Wikipedia:

"Mick Green was born Michael Robert Green,^[2] in Matlock, Derbyshire in 1944. Green began his career playing with Johnny Kidd & The Pirates in the early 1960s, then joined Billy J. Kramer and the Dakotas in 1964. His ability to play lead and rhythm guitar simultaneously influenced a number of British guitarists to follow, including Pete Townshend and Wilko Johnson, the original guitarist for Dr. Feelgood.^[3] Green's song "Oyeh!" was on Dr. Feelgood's debut album, Down by the Jetty; and a song he co-wrote, "Going Back Home" appeared on Dr. Feelgood's 1975 Malpractice and the live album, Stupidity (1976).

Green reformed The Pirates in the mid 1970s (Kidd having died in 1966)."

Här kommer då Johnny Kidd " Pirates live från 1978 i Reading. Härliga gitarrer!


Kolla även "Please dont touch", första singeln 1959. Fina stillbilder här.

VIDEO med Peter Hammill från THIN AIR

"Thin Air" med Peter Hammill var den enda fysiska skiva jag köpte 2009.
Den håller hög klass och här kan ni se och lyssna på "Top of the World Club"
samtidigt som vi får se skivomslag från samtliga Hammill/VDGG-album (Det
blir ju en del...) och lite andra foton också, bl.a. från Ground Zero, eftersom texten
handlar om 9/11 -
"And when the fall comes it will hit you pretty hard
When the fortified castle proves a house of cards
And the sweet cup of plenty's shatterd into a million shards"

GEORGE JONES rätt svar

George Jones, en av de största countryartisterna genom tiderna, var rätt svar.
Har ni hört talas om honom över huvud taget? Fredrik hade i alla fall det (Se mer nedan)
och klarade denna gåta.
På bilderna såg ni ju. George Harrison och Brian Jones = George Jones.
Tack vare Spotify, så botaniserade jag lite i countryns värld. Jag lyssnade en del
på Hank Williams, som jag förstås kände till. Sedan blev jag tipsad att kolla in någon
som hette något så vanligt som George Jones. När jag läst lite om honom, så förstod
jag att han var en av de absolut största.
Det finns 98 skivor registrerade på honom (inkl.en del samlingsplattor). Han föddes 1931 i Saratoga, Texas.
Han hade en mängd hits, både på de vanliga hitlistorna och de speciella countrylistorna.
Han sjunger väldigt distinkt och textar väl. Frank Sinatra har sagt att George var
"the second best white male singer." Vem som han ansåg vara bäst kan man ju lätt
räkna ut...
George Jones är framför allt känd för sina stämningsfulla ballader om kärlek och oftast
olycklig kärlek. Han levde ett riktigt rumlarliv med mycket sprit och många kvinnor.
Vid 24 års ålder hade han redan varit gift två gånger. Hans tredje (av 4) äktenskap var med Tammy Wynette mellan 1969-75.
Han var också en bråkmakare och dessutom känd för att ställa in många konserter (hm... vissa likheter med Lundell). Han kallades därför för "No Show Jones".

Här kommer en kommentar från Fredrik: "För många år sen läste jag en artikel om George Jones av Jan Gradvall där han beskrev Jones tilltagande fascination för flaskan. Vid något tillfälle spolades hans bilnycklar ner i toan för att förhindra den marginellt mer än salongsberusade, dvs aspackade, George Jones att ta bilen till närmaste spritförsäljare. George Jones kastade sig då prompt på sin gräsklippare och drog iväg några mil för att finna mer bränsle till sin outsinliga törst. Jag kommer tyvärr inte ihåg historiens alla poänger, mer än att artikeln roade mig så till den grad att när jag återberättade den för en kompis så hamnade jag i nåt paroxysmliknande tillstånd. Tilläggas kan att jag då var, liksom Gerorge Jones, var maginellt mer än salongsberusad, dvs aspackad. "Sanningen" bakom historien får ny söka på nätet, har tyvärr inte kvar Gradvalls artikel. Skulle dock tro att Gradvall var roligare än historien..."

Hur som helst, George Jones är en av de allra största och här kommer några tips på låtar,
bl.a. den största hiten från 1962 "She still thinks I care". Ni kan också se den fina "He stopped loving her today". Jones lever idag 78 år gammal med sin fjärde fru och är fortfarande aktiv som artist.

P.S. Läste nu att James Taylor kallade George Jones för "den sjungande knytnäven". Det ska visst finnas någon mycket intressant dokumentär om George. Här är ett kort utdrag från denna, där han talar om sina drogproblem och där man även får se polis gripa George Jones på en motorväg när han kör bil samtidigt som han är väldigt påverkad. OBS! Mannen på bilden på You Tube-klippet nedan är förstås inte George Jones.

MOTT THE HOOPLE LIVE 2009

Mott The Hoople med Ian Hunter var alltså rätt svar på Popgåtan.
Jag såg MTH på Liseberg samma kväll som Fairport Convention cirka 1975.
Jag såg också Ian Hunter på Göteborgs Konserthus några år senare när MPH splittrats.
Jag råkade se att UNCUT rankar Mott The Hooples konsert på Hammersmith
i oktober 2009 som fjärde bästa gig detta år. Före kom Blur och Neil Young men
MTH kom före t.ex. Springsteen, Dylan, Grizzly Bear och Wilco.
Här kan ni lyssna själva:

Video med Mogollar

Den här låten från 1972 påminner lite om Kebnekajse eller liknande svenska duktiga svenska progrockband från 70-talet.

Kargo och Replikas bästa turkiska band

Det har inte varit så många röster på de turkiska banden. Jag utnämner därför enväldigt Kargo och Replikas till de bästa banden. Replikas är extra spännande, eftersom man märker de turkiska influenserna mer där samtidigt som de är ganska experimentella. De var förband till Sonic Youth i en konsert i Turkiet 2005. Kolla in denna video, inte alls oävet.

Billy Gibbons 60 år idag. Grattis!

Billy Gibbons, en av de två skäggen i ZZ Top, fyller 60 år idag. Grattis!

På begäran: Video med YES

Här kommer på begäran från Mats "Heart Of The Sunrise" med Yes i en lite mer bombastisk version, som Mats uttrycker det.

Läs även andra bloggares åsikter om rock

TAMLA MOTOWN 50 ÅR del 4 Smokey Robinson & The Miracles

Nästa duktiga Motowngäng är Smokey Robinson & The Miracles. Smokey sjöng helt underbart med sin höga tenorröst. Han kunde verkligen sjunga med känsla och klarade galant av att hålla sig på rätt gräns om det smöriga. Min favorit med Smokey Robinson & The Miracles är "Tears Of A Clown", som var en lite tuffare låt. Denna singel var faktiskt den enda som nådde plats ett på Billboardlistan. Den nådde toppen 1970 även om låten faktiskt redan spelades in 1966.
Lyssna och njut:
Läs även andra bloggares åsikter om musik

BELLE & SEBASTIAN bästa skottarna

Så var då denna långa kamp avgjord efter fem stycken "försöksheat".
Dessa band fick poäng av oss som röstade:
1. Belle & Sebastian
2. Incredible String Band
3. Teenage Fan Club
4. Primal Scream
4. Cocteau Twins
4. Blue Nile

Inget dåligt gäng. Övriga sex band blev poänglösa. Utanför Topp 12-listan fanns dessutom starka band som Simple Minds.

Vi firar Belle & Sebastian med en video! Mycket löpning här, nästan som Forrest Gump.

TÅGLÅTAR

På Spåret nystartar idag. Här kommer lite härliga tåglåtar:
Terra Nova - Iliketrains
Mystery Train - Elvis Presley Chattanogga Choo Choo - Floyd Cramer
I Heard That Lonesome Whistle - Johnny Cash
Last Train To Clarksville - Monkees
Marrakesh Express - Crosby, Stills & Nash



Här kan du lyssna på låtarna. Vad gillar ni dem? Gärna några kommentarer.
Läs även andra bloggares åsikter om musik

RIP Christer Smedenius

Claes (med i juryn på poplistan) och jag är lite medtagna efter beskedet att Christer valt att inte tillbringa mer tid på denna jord. Christer var trummis i bandet Five X, ett band från Grästorp som hade stora framgångar på det lokala planet på 60-talet. Det var lite av lokal Beatles-hysteri med flickors tjut och flitigt
autografskrivande. Claes, som också var med i bandet, kan säkert berätta mer. Five X spelade mest covers, t.ex. av Chuck Berry, Spotniks och Shadows. Bandet spelade intensivt under några år och hade en återförening på 90-talet och spelade då
och då på olika tillställningar.
Vi kan ju titta på en video med Spotniks när det begav sig iklädda de underbara
rymdhjälmarna.

Videon Suicide is painless

Här kommer MASH-signaturen till ett annat krig än i Korea (1950-53),
nämligen Afghanistan och Irak idag. Krigen upprepar sig, bara på andra arenor...
Läs även andra bloggares åsikter om Ny video MASH