John Cale 70 idag!!! Grattis

Cale och Reed när de var något yngre

 John Cale, en av de absolut största ikonerna inom popmusiken, fyller 70 år idag. När jag skriver popmusik, så klingar det inte så bra dock. Cale håller på med så mycket annat än pop, som ni nog vet.
Jag gjorde ju missen att redan ifjol hylla honom som 70-åring, men denna gång ska det stämma.
På grund av influensa, så orkar jag inte skriva någon större hyllning här, men jag rekommenderar alla inklusive mig själv att botanisera mer på Spotify. Här finns det mesta.  Sedan vill jag rekommendera denna sida, där det mesta som man behöver veta om Cale finns att beskåda.




Det är intressant att även Lou Reed fyllde 70 år bara för en vecka sedan, dvs 2 mars. Som alla vet, så ingick ju båda i det klassiska bandet Velvet Underground. Även Reed skulle jag kunna skriva mycket om, men det har skrivits så mycket om honom också. NI kan ju läsa en del om honom här.
Cale och Reed är väl knappast de bästa vänner idag. Det verkar som om Reed är den som är svårast att umgås med. Reed gjorde ju en mycket omdebatterad skiva med Metallica ifjol, som nästan skall vara lika olyssningsbar som "Metal Machine Music", Jag vet inte hur den låter, men nog var Reeds bästa stunder på 70-talet medan Cale har haft en lite mer jämnare formkurva under åren.

Rättelse: En skål för John Cale, inte 68 år idag

Man ska inte lita på källor för mycket på internet. Säkrast är nog All Music Guide, http://allmusic.com, när det gäller musik. Även om jag egentligen visste att John Cale var född i mars, nämligen 9 mars och året 1942, så har jag svalt det datum som står på den födelsedagssajt som jag kollar in. Men strunt i det. Jag kan hylla honom oavsett.
John Cale är en av de absolut största och mest inflytelserika musikerna i vår tid. Du har betytt så oerhört mycket för mig i mitt liv som musiklyssnare. Cale har varit så oerhört produktiv och gjort så mycket spännande musik. Han har alltid sökt nya infallsvinklar och är ett musikaliskt geni. Jag har sett honom live minst fem gånger, senast bara för några år sedan i Göteborg.




Han är väl värd ett videoclip också, oavsett om han fyller år eller inte.  Här kommer "Paris 1919" live från Amsterdam för några år sedan.

John Cale - fortsatt spaning

Lite info om John Cale för den som behöver veta lite mer (hämtat från SvD feb-08):
"John Cale var inriktad på musik­ från tidiga år. Efter studier i London kom han 1963 över till New York på ett stipendium. Där fick han kontakt med avantgarde­musikern La Monte Young, en av de första minimalisterna, och kom att för en tid ingå i hans grupp The Dream Syndicate. Cale tog med sig de konstmusikaliska referenserna när han bildade Velvet Underground tillsammans med Lou Reed. Gruppen sålde inget vidare, men blev snabbt omtalad för sin nära koppling till Andy Warhol och sin råa, repetitetiva rockmusik och kontroversiellt drogrefererande texter, ett slags svartvit New York-kontrast­ till den färggranna psyke­delia som samtidigt exploderade i San Francisco."

Min ingång till John Cale (förutom Velvet Underground förstås) är skivan "Paris 1919".
Det som jag tjusas av med Cale är hans mångsidighet. Han kan larma som få, men också sjunga och spela högstämt och seriöst. Man får inte glömma att denne walesare är en klassiskt skolad musiker.
Paris 1919 är betagande bra, ett måste i en skivhylla. Vid första lyssningen känner man en stark närvarokänsla. Skivan är väldigt brittisk och handlar ju om tiden för freden i Paris efter 1:a världskriget. Paris var under sex månader 1919 världens nav, där man trodde starkt på en bestående fred. Nationernas Förbund bildas just 1919 vid fredsavtalet i Versailles.
Här finns många pärlor, från inledande "Child's Christmas In Wales" till spår som "Hanky Panky Nohow", "Andalucia", "Graham Greene" och inte minst titellåten "Paris 1919". Hela skivan är dock bättre än delarna var för sig. Den är stramt sammanhållen och bildar en mycket stark enhet. Har ni inte lyssnat på den eller om det var länge sedan sist, så finns den ju på Spotten

John Cale - inledning på en större inventering

John Cale, denna legend, kan vi väl inte bara lämna sådär utan vidare på denna blogg.
Jag har sett denne walesare minst fem gånger och han har alltid berört mig starkt.
Jag vet att det finns fler stora Calefans på denna blogg, så ni får komma med tips på låtar,
hela album, allmänna kommentarer, anekdoter, ja vad ni vill. Det får bli så yvigt som det blir.
Här kommer då Elviscovern "Heartbreak Hotel"i helt ny dräkt. Emotionellt starkt är bara
förnamnet. Klippet är från Christchurch 1983.