lördag 6 augusti 2011

"Pawn Hearts", del 2

Förutom de två fantastiska styckena "Lemmings" och "Man-Erg" på sida 1, så
är det ändå den 23 minuter långa sviten "The Plague Of Lighthouse Keepers"
som fullbordar detta till ett mästerverk. Jag skall inte försöka förklara och analysera
detta stycke, för det låter sig inte göras. Om man skall börja att lyssna på VdGG, så
ska man inte börja här. Men när man väl gått grundkursen, så kan detta bli belöningen.

* "Pawn Hearts" - vad är det, tänkte jag. Pantsatta hjärtan, eller? För några år sedan när
jag köpte den digra "The Book" (se nedan), så visar det sig vara en felsägning. David Jackson,
bandets eminenta saxofonist, som jag haft glädjen att lära känna, yttrade under inspelningen
av albumet "Where Are The Horn Parts?". En felhörning, alltså, som ledde till "Pawn Hearts".
 * Albumet var först tänkt som ett dubbelalbum i stil med Pink Floyds "Ummagumma".
 * Nedan ser ni innersleeven på "Pawn Hearts". David Jackson ser ju ut att göra en Hitler-
hälsning, men så är inte fallet förstås. Hur som helst, så har David sagt till mig att han
ångrar denna bild, eftersom den kan misstolkas.
* Hur bra sålde detta ytterst komplicerade album? Sådär i England, men nu kommer det
intressanta - albumet låg 1:a i Italien i tolv veckor!! Detta är ju fullständigt makalöst!
Ett så komplext album toppar försäljningslistorna i detta land så länge. David har berättat
att han fortfarande är lite av en kändis i Italien (bland den äldre generationen fans, skall
man kanske tillägga).
* VdGG var ju kanske det enda progressiva rockband som överlevde med bibehållen
trovärdighet den punkkultur, som uppstod i England 1976-77. Det är ju symptomatiskt
att Johnny Rotten av alla människor tillhörde VdGGs stora fans. Man kan ju ana en punk-
känsla i "Nadir's Big Chance"från 1975.

2 kommentarer:

  1. Ja, bandet var ett av få "proggband" som hölls högt av diverse punk- och postpunksgurusar, t ex Johny Rotten, Mark E. Smith, Peter Murphy, Jello Biafra och David Thomas. Dessutom skriver Marcelo Gobello i sin bok "Peter Hammill & Van Der Graaf Generator (1967-2006)" att Ian Curtis beskrev Vital som "a Satanic Masterpiece".

    Här några rader om Johnny Rottens omdöme om Pawn hearts:

    They're a funny band, Van der Graaf Generator. At the time, with Pawn Hearts, all of your mates would say: "Ooh, there's a track that's three days long… it's pixie stuff". But 'A Plague Of Lighthouse Keepers' is completely overblown, like a nightmare with saxophones. I suppose it's the ultimate prog-rock album: it's really overblown, but still of the terrifying. I really like Peter Hammill. He's another guy who's really unique - he has a really individual way of singing, and it's very raw.

    Nu lovar jag sluta tjafsa om Van der Graaf, det finns tydligen annan musik därute... :)

    SvaraRadera
  2. Tack för infon, Fredrik. "Funny band" - hihi, det låter som om det vore Scaffold med "Thank u very much" om någon känner till den (kolla spotify annars). Fast det handlar väl mer om lustig än rolig. Men jag kommer nog att köra lite mer VdGG i höst, bara så ni vet.

    SvaraRadera