Sommarkåseri del 2

Jag fortsätter med diverse funderingar, mycket har inget med musik att göra. Men lugn, Retrolistan kommer att bli sig lik igen i augusti, t.ex. med nya kluriga popgåtor.

* Grattis Tyskland till en fantastisk match igår. Det finns fortfarande reportrar som pratar om maskinen Tyskland och jag blir så trött på det. Laget spelar med finess och med en spelskicklighet som är så långt ifrån maskin eller robot som man kan komma.
Det allra värsta är dock när det fortfarande kommer referenser till gamla nazi-Tyskland. Någon idiot till kommentator på TV4 som heter Jesper nämnde att dagens tyska lag med många spelare med utländskt påbrå är ett icke-ariskt lag. Så j-a klumpigt att göra en sådan jämförelse. Hur länge skall vi hålla på att påminna tyskarna om sitt förflutna. Det är ju 65 år sedan kriget slutade? Är det något land som verkligen jobbat med sitt förflutna så är det tyskarna. Minns Willy Brandt.
Fatta mig rätt. Givetvis skall man i rätt sammanhang även i fortsättningen diskutera alla jävligheter som begåtts i det förgångna, oavsett om det gäller Hitler-Tyskland eller andra länder. Vad jag menar är att dagens tyskar inte ska behöva klä skott för vad som hände innan många av dem ens var födda.
Jag minns en väldigt otrevlig incident när jag arbetade i en skola i början på 90-talet. Hela skolans personal åkte till Berlin under ett veckoslut. Det var bara några år efter murens fall.. Det var en trevlig resa i denna tyska metropol. Det som inte var lika kul var när vi sitter på U-Bahn och en ung kille bland personalen med hög stämma utlåter "Ein Reich, Ein Volk, Ein Führer" så att det hörs i hela vagnen. Vad som sker är att en äldre dam faller ihop i gråt och att stämningen blev mycket spänd i vagnen. Killen ska vara glad för att ingen av passagerarna gav honom ett kok stryk för det var han värd.

* Har nu varit hemma en dryg vecka sedan den fina resan till Franska Rivieran. Basen var den lilla staden Menton nära italienska gränsen. Mycket mysig med lång strandpromenad. Här var alla välbärgade och mycket välklädda. Jag förvånades över att här inte fanns några muslimer här med tanke på hur stor de av Frankrikes befolkning som ändå har sitt ursprung i kolonialländer som Algeriet, Senegal, Marocko etc.
En annan tanke som slog mig är att det är orättvist att man i detta område ska ha ett så bra klimat. Därnere är det ju självklart att vädret är fint under åtminstone halva året medan vi i Norden är glad för varje dag som vi har sol och 25 grader i skuggan. Kvällstidningarnas rubriker "Nu kommer supervärmen" är ganska kul. Det handlade om att det skulle bi extra varmt i två dagar. Den rubriken lär man inte se i en blaska vid Medelhavet.
Men om klimatet är förrädiskt i Norden, så har vi i alla fall de bästa stränderna. I Menton var stranden stenig och det var jättejobbigt att ta sig ner till vattnet (som i och för sig var härligt varmt). Stranden vid Juan-les-Pins är ju känd, men var egentligen inte mycket att skryta om.
Det är lite ödets ironi att de bästa stränderna finns i områden där man bara kan utnyttja dem en kort tid av året. Västkustens stränder är underbara och det finns massor av vackra sandstränder längs våra sjöar. Jag minns speciellt min barndoms Gardesanna i Vänern. För några år sedan var jag i Fagertärn i Tiveden, känd för sina röda näckrosor. Granne med denna sjö låg en annan sjö med den mest fantastiska naturinramning. Jag har inte varit i Piteå, men jag kan tänka mig att deras badstränder är underbara, garanterat bättre än Juan-les-Pins, men troligen inte lika många barer och kändisar. :) OK, det finns bra stränder i varma länder också, det ska erkännas. Jag minns några i Thailand, Malaysia och Bali med stor glädje.
Monaco var också något speciellt. Landet har ju en spännande historia. Landet existerar ju bara så länge som prins Albert ser till att fixa en arvtagare till honom. Han har inte varit så intresserad av det, men det sägs att någon kvinna har uppgivit sig ha ett barn, vars far ska vara prins Albert. Hur som helst, så är Monaco inte så stort till ytan, ungefär som min barndoms Grästorp, men istället för Shell-macken i ena änden av det västgöstska samhället låg i stället ett slott. Istället för handelsträdgården i andra änden av Grästorp låg i Monaco det kända kasinot. Och istället för det lilla torget i Grästorp låg den stora hamnen med alla dessa båtar som liknade Stena-färjor. Men jag avundades inte ägarna som gick omkring på dessa kolosser till båtar. Monaco kändes tråkigt. Jag skulle inte stått ut att bo där, för det fanns ingen själ där.
Överraskande var dock att priserna på att äta och dricka inte var högre här än någon annanstans eller i Grästorp för den delen.
Natten före vi drog hem tillbringades i den lilla staden Aubagne strax söder om Marseille. Jag tycker det är spännande att besöka orter som inte är lika kända. Jag upplevde mer själ i Aubagne än i fiiina Antibes. Människorna var mer vanliga människor och klädde sig mycket enklare än i Menton. Här fanns en jättemysig gågata med enbart marockanska butiker och restauranger. På söndagmorgonen vid 10-snåret var förvånansvärt många Aubagnebor på benen. De flesta satt på något av caféerna vid det stora torget. Inte så få smuttade på en pastis. Andra besökte grönsaksmarknaden. I efterhand fick jag reda på att staden är säte för franska främlingslegionen, men det var inget som märktes i staden. Det gjorde jag dock på järnvägsstationen i Marseille. Det gav en något obehaglig känsla när dessa män i khakiuniform gick omkring och nästan patrullerade med sina kpistar på stationen.

* Oj, det blev visst långt det här. Jag hade faktiskt tänkt skriva lite om popmusik också, men det får bli om några dagar. Nu tänkte jag läsa några dikter av Werner Aspenström. Det är inte ofta jag läser lyrik, det ska erkännas. Jag älskar dock Tomas Tranströmer och Aspenström håller samma klass. Man ska tydligen heta något med ström för att bli en bra poet i Sverige