söndag 7 februari 2010

Melodifestivalen - kan det vara något att ha?

Pay TV vänster och Monica nedan

Sverige är nog det land som tar detta med melodifestival på störst allvar. Man har sedan ett tag tillbaka anordnat fyra deltävlingar plus "Andra chansen" innan man kommer till final. Tala om elefantiasis. Det finns ju knappast låtar till att fylla en enda deltävling. Sedan några år tillbaka har även Norge härmat efter Sverige med fyra deltävlingar.
Jag har plöjt igenom några sajter om Melodifestivalens historia för att se om det finns några låtar av klass. Jag tänker undvika att nämna allt skräp som har gjorts, för då skulle jag ha fullt upp att skriva hela dagen.
Den bästa låten genom tiderna i de svenska uttagningarna korar jag: "En gång i Stockholm" med Monica Zetterlund. Jag blev glad när jag såg att det fanns en annan bloggare som tyckte likadant. Han heter Dan Bäckman och jag citerar honom.

"Världens tio bästa Melodifestivalbidrag
1. Monica Zetterlund
En gång i Stockholm
Musik: Bobbie Ericson
Text: Beppe Wolgers
1:a plats i Sverige 1963, 13:e i London
"En gång i Stockholm" har gått till den svenska schlagerhistorien som det enda bidraget med noll röster i en Eurovision Song Contest-final. Men även om det lika lågmälda som långsamma bidraget gjorde fiasko i London, och av många därför ansetts göra skäl för det klassiska epitetet ”fel låt vann”, så har den stått emot tidens tand och kvalitetsmässigt klarat sig bättre än någon annan låt i Melodifestivalens historia. Bobbie Ericsons softa musik och Beppe Wolgers poetiska text har legerats till en fulländad och kompromisslös jazzballad av tidlöst snitt, framförd med värme och värdighet av Monica Zetterlund och en stor himmelsk och exotica-kryddad orkester under ledning av William Lind. " Kolla in den fina svartvita sextiotalsvideon här.

Ja, Monica är i en klass för sig. Det finns dock ett spännande band som varit med två gånger, som är alldeles för bra för Melodifestivalen och det är Pay-TV. Deras syntiga trashdisco gjorde ingen större succé i tävlingen, men de har gjort sig ett namn i alla fall. Pay TV är mer ett projekt och består av äkta paret Håkan och Ulrika Lidbo. Här kan ni beskåda de två tävlingsbidragen "Trendy Discotheque" och "Refrain Refrain" från 2004 resp 2005. Riktigt bra!


För övrigt då. Jo, Carolas "Främling" är ju förstås utmärkt. Vilken stämma. Tyvärr nådde hon aldrig dessa höjder igen även om hon resultatmässigt lyckades bäst med "Fångad av en stormvind" som ju vann den stora festivalen.

Sedan är jag förtjust i Linda Bengtzing. Alla håller nog inte med mig här, men hennes hardcoreschlagers går i alla fall hem i mina öron. Det är fullt ös och med glimten. "Hur svårt kan det vara" och "Jag ljuger så bra" står sig fortfarande bra.

Några låtar till som är OK: Allt med Nanne Grönvall. Hon är chosefri och lite bångstyrig och kör sitt eget race. "Avundsjuk" är kanske hennes bästa melodifestivallåt.

Övriga omnämnanden: "Satellit" med Ted Gärdestad, "Se på mig" med Jan Johansen, "Det vackraste" med Cecilia Wennersten, "Den vilda" med One More Time, "Det börjar verka kärlek banne mig" med Claes-Göran Hederström. "För att du finns" med Sonja Aldén och "Empty Room" med Sanna Nielsen är bra powerballader, även om jag ledsnat på den sistnämnda.

Här kommer en lista från Spotten.





10 kommentarer:

  1. Jag hade inte hört "En gång i Stockholm". Finfin låt.

    SvaraRadera
  2. Monica Zetterlund är nog den bästa jazzsångerska
    vi har haft. Lyssna på hela skivan många bra
    låtar hon sjunger på svenska vilka alla inte
    klarar.

    SvaraRadera
  3. Håller med, Claes. Inte bara bästa jazzsångerska, bästa sångerska alla kategorier. Hon var så allsidig.

    SvaraRadera
  4. Tack vare mitt jobb på gruppbostad är jag nere en del i schlager och dansbansvärlden.
    Vi har en kille här som som funkar lite som en diskjockey. Det blir mycket Ove Törnquist, Christer Sjögren och Sven Ingvars.
    Senaste veckorna har dubbel CD;n "det bästa från melodifestivalen" gått hela tiden känns det som.
    Ingen annanstans i världen skulle jag stå ut med
    sådan musik men här hör den hemma. Den är ett soundttrack till Sågdalens gruppbostad.
    Monica Z är grym såklart. Jag såg henne på Fashing i början av 90-talet. En gudinna.
    Känner nog en del för Sven Ingvars också. Fösta
    gången jag såg musik på en livescen var det dom.
    Skara torg 1965 nångång.

    SvaraRadera
  5. Snälla snälla/af Ugglas är en bra sång.

    SvaraRadera
  6. Jo, den är faktiskt det. Jag gillade inte den först för alla snälla-orden. Tyckte det lät tjötigt. Men sedan insåg jag att hade låten varit engelskspråkig och någon soulkille typ Otis Redding hade sjuingit "Please, please" en massa gånger, så hade jag ju uppskattat den. Det är en bra låt och Ugglas är en riktigt bra sångerska. Ugglas bättre än Uggla om man säger så.
    Ove Thörnqvist förresten är ju fantastiskt bra i denna genre!!!

    SvaraRadera
  7. Dom måste vara släkt va. Caroline & Magnus af Ugglas.

    SvaraRadera
  8. Vet inte, men de är ju av adlig släkt båda i alla fall, så det är väl troligt.

    SvaraRadera
  9. Monica Zetterlund, salig i åminnelse, hade en röst som får en att rysa. En gång i Stockholm är väl en av få låtar som stannat i minnet. Jag slutade kolla Melodifestivalen för 40 år sedan, med undantag för några år när döttrarna ville kolla, och var för små att göra det med kompisar.På något sätt sprider sig ju musiken till alla hörn ändå! Den som gjort störst intryck är Nanne Grönvall, för att hon, precis som Ingemar B skriver, är chosefri och bångstyrig. Rolig, är hon!

    SvaraRadera
  10. 40 år sedan... Jag trodde du inte var så mycket mer än 40 :)
    Nanne är bra och Monica är bäst. Minns bara "Sakta vi gå genom stan".

    SvaraRadera