Fredrik har lyft en fråga angående att rock och saxofon inte hör ihop förutom med ett enda lysande undantag, nämligen vår käre David Jackson (bilden) i Van Der Graaf Generator. Jag har börjat snoka lite i detta för att bevisa att det finns fler bra exempel, även om låten med Morphine mer är jazz än rock, men ändå. Samma kan sägas om Bowies låtar från Low. Men visst är det bra saxtryck i Stoneslåtarna från Sticky Fingers. En av mina andra husgudar Warren Zevon (tyvärr inte med oss längre) hade ju sax på en del låtar, men det är inte så bra tryck på saxen här.Jag är heller inte förtjust i Clarence Clemons i E Street Band, saxpartyvarning där.
Men Fleshtones, härliga Fleshtones - ett av världens bästa liveband, hade och har fortfarande härligt saxtryck, som ni märker. Lyssna t.ex. på underbara "Theme from The Vindicators" - man kan tro att det är David själv som spelar och så den underbara farfisan... Man ryser.
OBS! För er som ännu inte känner till David Jackson i Van Der Graaf Generator, så lyssna på den finstämda "Sleepwalkers", så förstår ni eller varför inte den mer raka och brötiga saxen i "Killer".
Här är länken till låtarna.
Det här med saxintoleransen bör tas med en container salt. Har en barnslig benägenhet att göra brandfacklor av fredsduvor. Om jag tänker efter (vilket jag i normala fall bara gör mot betalning) kan jag nog finna nån schysst saxare i popfältet. Morphine är ju ett bra exempel... kanske mina barndomsfavoriter Madness. Kanske... Hmm... Pust, nu fick jag huvudvärk av all eftertanke - Berg, jag skickar en faktura på tre spänn!
SvaraRaderaVisst, Madness hade ju underbar sax. Återkommer med mer bra sax inom pop och rock när nåt dyker upp i skallen.
SvaraRadera